Stadens larm
Detta var ett sällsynt tillfälle då jag tog med mig målargrejerna in till stan. Jag hade en stund över och tänkte hinna göra en målning. Ganska snart insåg jag dock att stan var så fylld med människor, bilar, cyklister och sparkcyklar att det var väldigt svårt att hitta en lugn plats att måla på. Jag gick runt ett bra tag och letade och tiden jag hade började sina. Så hittade jag plötsligt en liten tvärgata, en bänk att sitta på. Fram med alla färger, sjunka in i koncentrationen och låta allt hända.
En dam i rullstol ropade och bad att få se min målning - Fin! sa hon. En gymnasieklass var ute på ett orienteringsuppdrag och några av dem gick förbi där jag satt. Men annars var det huset, buskaget, pappret, färgen och jag.
